komma från (v) (lingvistik) | provenir de (v) (lingvistik) |
komma från (v) (föremål) | être de (v) (föremål) |
komma från (v) (allmän) | provenir (v) (allmän) |
komma från (v) (föremål) | venir de (v) (föremål) |
komma från (v) (emanera från) | émaner de (v) (emanera från) |
komma från (v) (föremål) | provenir (v) (föremål) |
komma från (v) (allmän) | venir de (v) (allmän) |
komma från (v) (emanera från) | provenir de (v) (emanera från) |
komma från (v) (lingvistik) | venir de (v) (lingvistik) |
komma från (v) (emanera från) | découler de (v) (emanera från) |
komma från (v) (ursprung) | procéder de (v) (ursprung) |
komma från (v) (allmän) | être de (v) (allmän) |
komma från (o) (ursprung) | venant de (o) (ursprung) |
komma från (o) (ursprung) | de (o) (ursprung) |